Haha, kul film, helt onödig men underhållande!

Puh! Jag är trött, det känns som att jag har varit igång HELA dagen. Vaknde tidigt och for och hjälpte morfar flytta, bar saker och höll på att frysa ihjäl utomhus. Ursch, jag är så less på att det ska vara svinigt kallt ute hela tiden!
Och vad gör jag när det är så kallt? Äter glass, mumma! Enligt mig hör glassen till alla årstider, så det så, det är aldrig för kallt för att äta glass. Åh jag älskar verkligen Ben & Jerry´s New York Super Fudge Chunk- den är gudomlig! 
Sen så är jag så väldigt glad för jag har äntligen fått en ny mobil!
Bort med min gamla stenålders Nokia 3310, min förra eller eller ska vi säga mina förra mobiler har nämligen gått sönder en efter en. Så nu har jag då ett helt annat märke och jag hoppas att den här ska hålla bättre, en Samsung GT-S5230 är det. Jag tänkte lägga upp en stolt bild på min underbara nya telefon idag men jag får ta det imorgon för jag håller allvarligt talat på att somna sittandes just nu. Men några bilder ska jag bjussa på, bland annat en på den korsett som jag har sytt- dock lite kombinerad med andra kläder för ja om man säger så, så tror jag inte att jag hade lagt ut bilden annars, kan ha blivit lite för kinky faktiskt. Haha.
Sov gott på er!
Kram Anna.

Mmmm.. I love ice cream!


Jajemensan, här är den min skapelse.

Leona Lewis "I see you"

Har ni tänkt på en sak som i alla fall stämmer in på mig, man blir som djup på kvällarna. Därför har jag tänkt lätta mitt hjärta något och dela med mig av mina tankar som jag har...

LIVET- ett stort och komplicerat ting. Som man brukar säga är livet inte lättare än man gör det men många gånger, i alla fall för mig har olika händelser både tärt på mig och härdat mig. Vi har alla både bra och dåliga erfarenheter från det förflutna, liksom vi både har bra och dåliga minnen. Jag är en person som hatar att vara ledsen och arg, helst av allt vill jag bara vara glad hela tiden. Det är bra att ha en positiv livsyn fast jag vet inte riktigt om skratt och att bara låtsas som att allt är bra är det bästa sättet att hantera problem, det har det inte alltid varit för mig.

Vissa gånger känns det som att varje gång man ha tagit sig över ett "hinder" och börjat acceptera livet för vad det är kommer det alltid ett nytt "hinder". Detta har hänt mig gång på gång. Livet är ingen dans på rosor och man lär sig mycket om både sig själv och andra under åren som går, vad man ska ta till vara på i livet och när det är dags att släppa taget om saker "för att rädda sig själv". Man funderar på vilka saker som är värda att kämpa för.

Det finns flera saker som jag skulle ha gjort annorlunda om jag kunnat resa tillbaka i tiden, bland annat att tala om för min mormor hur mycket hon betydde för mig, hur mycket jag älskade och fortfarande älskar henne. Just detta är ett känsligt ämne för mig och något jag inte alltför gärna delar med mig av men ändå ibland nämner vissa bitar i ett försök att hantera detta. Hon hade levt till stor del hela sitt liv, min underbara mormor som gav mig stöd då andra misslyckades som vunnit mot cancer en gång trots att det i slutändan var detta som tog hennes liv- bara på grund av att dagens läkare prioriterar antalet patienter som strömmar in och ut ur sjukhuset varje dag mer än att faktiskt gå till grunden med patienternas problem. Den sista gången jag träffade henne var som att gå i ett vakum, jag kände av att något var fel men kunde inte säga vad det var. Sista gången jag sa hejdå, så liten och mager satt hon där på sjukhus-sängkanten med armarna utsräckta för att omfamna mig. Det sista hon sa Hejdå min älskade lilla flicka, min lilla sötvattenspärla. Om jag hade vetat om vad som skulle ske tidigt på morgonen hade jag aldrig släppt henne.

Trots detta måste livet ändå gå vidare, folk dör och folk föds och allt man är med om under sitt liv formar en till den man är. En sak jag dock klart och säkert vet är att jag aldrig skulle ha klarat att hantera vissa saker utan mina vänner, mina underbara älskade vänner både nya som gamla. Med dom kan jag vara mig själv och utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. De jag pratar om är att äkta vänner inte växer på träd, en del kommer och går medan andra stannar kvar. Man förändras mer och mer ju äldre man blir och det är då som man märker vilka dessa äkta vänner är. Vänner stöttar, hjälper och finns där.
En del gånger vaknar man en dag upp och märker att man inte längre har samma relation till vissa personer som man en gång hade, andra gånger går man helt enkelt olika vägar av olika händelser eller tappar kontakten mer och mer.
Jag är nog lyckligt lottad att ha flera nära vänner och det är jag otroligt tacksam för. Jag hoppas att ni vet vilka ni är och att ni betyder otroligt mycket för mig.

Sov gott och dröm sött.
Kram Anna

Jag kan bara säga ja tack till dessa underbara ting från Chicy, Monki och Topshop och H&M. Nog vet jag att man skulle kunna göra plats i garderoen för dem, men fy på mig, jag som ska spara pengar! Varför är det jämt när man inte ska/får/har råd att köpa saker som man hittar mest? Det ni, med denna frågan tänker jag avsluta denna dag plus lite TV-mys -HÄRLIGT!
Sov gott på er och ha en fortsatt trevlig kväll.
Kram Anna.

Jag kan inte mer än hålla med min vän Anna H om att sommaren är efterlängtad. Vi människor, ja i alla fall jag, är inte gjorda för att vakna upp när det är mörkt, åka till skolan när det är mörkt, vara i skolan medan det är ljust och åka hem när det är mörkt. Man blir så trött! Ja, jag kan inte hjälpa att jag sitter och tänker mig en gassande sol på en strand långt bort ifrån Sverige, sittandes på en handduk med en iskall cocktail i handen och saltvattnet som torkar in i huden från badet jag tog för 5 minuter sen. Herregud vad jag längtar efter soliga varma dagar, om så bara en svensk sommar! Ja, ända tills jag vaknar upp i morgon i mörkret och kliver ut i kylan tänker jag drömma mig bort, långt bort. Sommarkänsla mitt i vintern det ni, det är min melodi.

Ha en trevlig kväll!
Kram Anna.

Jag undrar om det bara är jag som tycker att söndagar är den tråkigaste dagen på hela vecka, hela dagen bara segar sig fram i samma takt som en snigel i rullstol. Jag har nästa inte gjort något idag och då blir jag också seg, nästan så att en 100-årig tant är piggare än mig! Jag kan i alla fall vara stolt över att jag tog mig ut och gick en promenad med min lilla kamera idag men eftersom jag vaknar så sent hann jag ungefär vara ute i en halvtimme innan solen bestämde sig för att gå ner. Så jag gick runt där ute i skogen och virrade ett tag i mörkret innan jag hade blivit så rädd för alla grenar som knäcktes av här och där att jag började gå hemåt. Men vart kom jag ifrån? Ja, det ni, det stod jag och funderade på ett bra tag kan jag tala om. Jag hade dock ganska tur för när jag tittade bakom ryggen på mig själv såg jag en bil, jag var cirka 5 meter ifrån vägen! Märks det att jag är en stadsunge? Nej, inte då! Jag ska dock hålla mig inne resten av dagen så jag inte tappar bort mig helt, undra hur det ska gå imorgon när jag ska gå till bussen? Nej, nu skojjar jag såklart, klart jag hittar vägen till bussen....kanske.
Ha en fortsatt bra dag!
Anna

 Denna dag tycker jag har bestått av mest spring, sprungit till bussen inte mindre än 3 gånger idag.
Jag har varit så tom i skallen idag att det är inte sant! Att börja dagen med att springa till bussen är inte en bra start på dagen, men att sedan, missa två bussar på samma dag ja det är otroligt. Stackars lilla Marléne som har fått flänga runt som en liten vante efter mig på grund av min virriga hjärna! Jag hann i alla fall få med mig ett superfint läppstift hem från stan i färgen Vintage Pink från Rimmel, åh jag älskar det och riktigt fint till vardags. Nu ska jag ta min virriga hjärna och sätta mig och sticka lite hoppas att det inte går alltför tokigt. Det märks att man behöver helg!
Kram Anna.

Det kanske är sant som de säger att tiden börjar gå fortare och fortare ju äldre man blir för 18-års dagen närmar sig snabbt, mindre än fem veckor kvar (!). Det känns inte riktigt som att man har hunnit med tiden, för mig var det nyss jag fyllde 13 år och var glad att jag blivit TONÅRING. Jag kommer ihåg hur stor jag kände mig och som att livet ändrades så mycket, när jag blickar tillbaka idag märker jag hur mycket jag och livet har förändrats genom åren på både gott och ont och hur liten man egentligen var.
Nu när jag ska fylla 18, börja skaffa körkort och får gå ut på krogen känner jag att jag har hela mitt liv framför mig, tills jag fyller....30 i alla fall. Hej, åldersnojja kan jag säga! Oj oj jag längtar inte tills jag sitter där, gråhårig, ihopkrökt och rynkig. Huvva, säger jag bara!
Men det kanske blir som Janina sa idag "du kommer typ bli en sån där tant som bjuder alla på bullar" efter att vi hade pratat om hur Marléne skulle göra livet jobbigt för alla när hon blev gammal. Jag måste vara ärlig och säga att jag tror att alla åldrar har sin tjusning men just nu ser jag inte fram emot att bli mycket äldre. Livet är nu och det är till för att levas, man kan inte sitta hemma och oroa sig för framtiden för då går man miste om så mycket. 18....ja det känns stort! Jag är jätte nervös för jag har nämligen bokat tid för att tatuera mig på min födelsedag, två svalor på högersida, på revbenen. Aj aj! Men det kommer att vara så värt det...efter att jag har legat och skrikit i 2 timmar....men jag längtar så!
Nu ska jag ta och göra lite nytta istället för att drömma mig bort här, historian väntar. Ha det bra!

Själva fågeln i förstoring.



På ett ungefär hur den kommer se ut.

Kram Anna.

Hemma igen efter träningen puh. Jag känner mig lika död som en död fisk just nu, tummen upp! Har precis ätit middag och jag måste erkänna att jag inte alls var speciellt hungrig men det var så gott..som jag lovade kommer tre av de bilder som jag tog tidigare idag, enjoy. Själv ska jag slänga mig i sängen strax och sova som en liten bebis. Ha det bra!

Första inlägget på bloggen då...oj prestationsångest! Efter många om och men har jag då skapat en blogg, puss på dig Anna H!
Dagen har bara sprungit iväg och det känns som att jag inte har hunnit med någonting, och läxorna då som jag...glömde..Ja om cirka 10 minuter ska jag då iväg till bussen, ska på afropower dance med Janina. Lär väl få springa som vanligt. Kanske borde byta om...
Jag har i alla fall hunnit med att äta, riktigt mumsigt med Avokadomackor och thé! Inte nog med det har jag ju hunnit fota lite också ska väl bjuda på ett litet ego-inlägg när jag kommer hem från träningen. Det påminner mig om att jag måste rusa iväg nu så ni får ha det så bra! 

Anna hjärta Avokadomackor!


Kram Anna.