Det är härligt när världen äntligen vaknar upp ur kylan, bokstavligt, och jag har tänkt på det min låtsaspappa brukar säga att "man lever på sommaren och väntar hela vintern på att få leva igen". Det ligger någonting i det, för hur många är inte så otroligt trötta och ovilliga att gå upp på morgonarna och släpa sig till skolan varje dag på vintern? Jag kan då säga att jag verkligen är en av dom! Mörkret är mysigt i början på hösten då det fortfarande är sådär varmt i luften och du kan gå ute i jeansshorts och bara ha på sig en lite tjockare tröja. Och när man får ta fram alla mysiga halsdukar och stickade tröjor igen efter sommaren- himmelriket! Men sen kommer snön, och inte lite utan i stora drivor. Okej, om den hade varat i kanske 1-2 månader, men i ca 6 månader? Nej, det blir för mycket. Det känns verkligen som att hela världen trycker på en stor röd stopp-knapp och alla blir som nedfrusta tills det första torkade grässtrået tinar fram ur snön. Det är härligt när man för första gången ser barn som leker och tjoar ute på gatorna, hur dem cyklar runt på sina cyklar som verkar ha krympt några storlekar sen sist. Då vet man att det är vår. Härligt, för då är det inte långt kvar till sommaren.
Godnatt på er, jag har ett historia-prov imorgon som jag inte ser fram emot..
Kram Anna.