Det är inte alltid lätt att växa upp, vissa har det lättare andra svårare.
Vissa har en lycklig barndom att minnas, andra inte.
Det slog mig nyligt hur många det finns i världen som enbart är ute efter att
trycka ned, såra och krympa dig tills du endast existerar som en liten rund boll i universum.
Hur många som får dig att ständigt trippa på tå för att undvika att släppa lös helvetet.
Hur kan detta finnas i någon människas natur, att göra andra människor mindre, att vilseleda?
Jag är trött på att kastas hit och dit och kallas lögnare trots att jag är oskyldig.
Jag orkar inte, ibland tappar man greppet om vad som är uppåt och nedåt, ibland
känns det bara som att man faller isär.
Sakta, bit för bit.