Drömmar, varför har man dem? För att sammanställa alla intryck från dagen? Är det ens undermedvetna som försöker säga en något? Ja, om det här är vad drömmar är gjorda av och är till för måste jag få väldigt konstiga intryck under dagen och ha ett väldigt tvistat undermedvete för mina drömmar tillhör inte precis "det normala". Jag tror aldrig jag har drömt en dröm som hade kunnat hända i verkligheten, det är inte ofta i alla fall.
Som drömmen jag hade i natt, jag var i stan med tre personer som hela tiden bytte skepnad, hela tiden tre av mina vänner men som ständigt växlade person. Det var mörkt ute, jag visste att det var någonting som jagade oss men vi var som ändå lugna på något sätt. Vi började gå mot Strand-huset där en av mina kompisar bor för vi skulle hem, det var det enda som ringde i huvudet. Det var en läskig stämmning men samtidigt kändes allt så komiskt, som en skräck-komedi. Vi kom i alla fall in i trapphuset och plötsligt förvandlades hela trappen till en röd- och gulrandig rutschkana där en tjock gubbe med röda kinder kom farandes nedför. Trapphuset förvandlades till en hotellobby och utanför stod en glasskiosk. En av mina kompisar sprang ut och skulle köpa en glass, men blev smittad av ett virus, det var det som jagade oss. Om någon har sett filmen eller trailern på Carriers kan jag säga att det var som en parodi på den filmen, en väldigt vrickad sådan. Jag gick ut och min kompis som var "smittad" kom emot mig, hon höll fram en enorm glass och på något konstigt sätt hostade hon på mig och det stänkte glass som landade på mig- jag var också smittad och viruset fanns i glassen. Plötsligt kände jag mig väldigt befriad, berusad. Viruset gjorde så att ansiktet blev låst i ett väldigt smile och ögonen blev som förstorade. En efter en smittades personerna runt omkring mig och plötsligt satt alla med varsin jätteglass i handen och jag frågade en av mina kompisar hur ser mina pupiller ut? Känslan jag hade var den när man börjar nyktra till och jag kände ett enormt begär efter att äta ännu en glass och behålla den härliga känslan jag hade, jag ville ju inte bli normal igen. Så vi satt kvar och skrattade, gapade och bara var allmänt störda. Ja, asså det var verkligen en helomvändning från början på drömmen men jag måste säga att det var en ganska härlig vändning. Vad ska man säga om den här drömmen då? Ja, tala om det för mig ni för jag har ingen aning!
Trevlig kväll!
Kram Anna.