Ikväll har jag suttit och kollat på gamla bilder, bland annat från när jag och Linnéa var till Stockholm hösten 2008. Det var tider det, och för alla som har någon aning om hur många gånger jag färgade håret under den perioden så var jag vid den här tidpunkten brunhårig. Ja, man kan nästan se på hårfärgen när det var, illa! Det var härligt i Stockholm med min underbara Linnéa, jag kan nästan inte fatta hur länge vi har varit kompisar- bästa kompisar. Ända sedan ettan "and still going strong", det är otroligt hur man kan hitta människor som det bara säger klick med. Jag älskar dig gumman, det ska du veta, och jag kommer inte låta någonting skilja oss åt. Jag kan riktigt se det framför mig hur vi sitter där gamla och rynkiga med lilafärgat, lockigt hår och klagar på "dagens ungdomar" och hur dyr trängselskatten har blivit för rullatorer! Ja, du är verkligen en vän för livet.
Nu ska jag bjuda på lite vackra bilder, enjoy!
Kram Anna.