Jag har tänkt på en sak. Vad är det egentligen för värld vi lever i, alla skönhetsideal och retuscherade bilder som vi omges av? Sättet som media framställer skönhet på. När bestämdes det egentligen att skönhet är en midja på 15 centimeter och ett bystmått på 100 och? Jag vet att det är svårt att låta bli att bli på verkad av alla skönhetsideal och till slut står man där framför spegeln och anmärker på minsta lilla sak, glömmer bort att man faktiskt mår bra precis som man är. Tidningarna säger "Älska dig själv precis som du är" och tio sidor efter detta hittar man snabba bantningskurer som lovar att du ska gå ner 5 kg på 4 dagar.

Jag är inge bättre själv för mina tankar går i precis samma banor som de flesta andras, duger jag? Faktum är att det inte spelar någon roll vad folk runt om kring mig säger eller tycker, det kommer inte att ändra vad jag känner. När jag var mindre var jag tjock, folk retade mig och hånade mig både bakom ryggen och öppet så att jag hörde. Till och med delar av min familj påpekade på hur jag såg ut, något som faktiskt har satt djupa spår. Man kommenterade att jag borde tänka på vad jag stoppar i mig och hur annorlunda alla andra såg ut, satte mig på hemmagjorda dieter och jämförde mig med folk i min närhet. Att säga till ett barn att det är tjockt och borde tänka på vad det äter är fel taktik, det enda som den taktiken framkallar är dåligt själförtroende och låg självkänsla hos barnet. Detta har jag fått erfara och jag känner mig fortfarande som den tjocka lilla flickan, oberoende på vad andra säger. Jag känner mig inte vacker och jag känner mig inte söt, visst har jag fått bättre självförtroende men det är på långa vägar inte bra. Detta är någonting jag kämpar med inombords, någonting jag måste klara av på min egen hand. Jag är medveten om att det finns saker som andra förmodligen anser är viktigare att lägga energi på men för att kunna utföra större saker måste man i bland starta med dom små. Det här är en av mina små saker.
Kram Anna.

Här kanske det gick LITE fel med retuscheringen?